Pelarna är den bästa början
Tre rader stenpelare omger stupan och tolkas som lämningar av ett cirkulärt stupahus, cetiyaghara eller vatadage. Börja med att följa radernas ordning runt mittpunkten. Mellanrummen är lika viktiga för upplevelsen som själva stenarna: de delar upp sikten och ger en rytm framför den vita kroppen. Det blir tydligt att pelarna hör till en arkitektonisk ordning, inte bara till en rad dekorationer vid ett monument.
Den officiella skolhistorien förknippar skyddsbyggnaden med kung Vasabha. Det ger en hållpunkt i berättelsen om senare kungligt stöd, men varje synlig pelare får inte därmed ett säkert tillkomstår. Fundera över hur ett tak skulle ha förändrat ljus och skugga kring stupan. Den tanken hjälper dig att förstå vad som saknas. Takets exakta form ska däremot inte fyllas i som en självklarhet; en rekonstruktion kräver fler belägg än att pelarna står kvar.
Hitta rätt Thuparamaya
Platsen ligger norr om Ruwanwelisaya, i närheten av Basawakkulama-reservoaren och den gamla stadens citadell. Namnet kan avse både stupan och klostermiljön omkring den. Skalan är mer överblickbar än vid Anuradhapuras största stupor. Det gör det lättare att se sambandet mellan plattform, kolonnrader och centrum från samma ståplats.
Thuparamaya i Anuradhapura är också en annan byggnad än bildhuset Thuparama i Polonnaruwa. Det senare förekommer ofta i beskrivningar av bevarad tegelarkitektur och valv. Sådana uppgifter förklarar inte pelarbyggnaden här. Var uppmärksam på ortsnamnet när du förbereder dig eller jämför bilder. Inom själva området hjälper en karta eller en guide dig i stället att skilja huvudstupan från andra rester som bär namn efter klostret.
En tidig relikhelgedom i traditionen
Grundläggningen knyts till kung Devanampiyatissa och munken Mahinda under det tredje århundradet före vår tideräkning. Thuparamaya brukar beskrivas som den första stupa som byggdes efter att buddhismen införts som statsreligion. Formuleringen visar dess särskilda ställning i den religiösa historien. Den hör ihop med berättelsen om kungen, munken och etableringen av buddhistiska helgedomar på ön.
Enligt Mahavamsa lades Buddhas högra nyckelben ned här som relik. Den uppgiften förklarar vördnaden kring platsen. Ett besök innebär att se monumentet och den miljö som formats runt det, inte en undersökning av en öppnad relikkammare. Håll därför isär vad traditionen säger om det som vördas och arkeologiska frågor om en synlig byggnadsdels ålder. De två perspektiven kan ge innehåll åt samma besök utan att göras till samma slags bevis.
Anuradhapuras heliga stad – en besöksdag bland träd, stupor och kloster ↗.
Klockformen visar en senare förändring
Den tidiga formen beskrivs i traditionen som en hög av oskalat ris. Dagens klockliknande profil förknippas med återuppbyggnad under 1800-talet. Här finns alltså en gammal helgedom med en synlig form som förändrats. Platsens historiska betydelse är inte beroende av att varje yta förblivit orörd sedan grundläggningen. Själva förnyelsen har varit en del av hur monumentet förts vidare.
Följ kurvan där kroppen möter basen och där den övergår i de övre delarna. Klockan är en användbar jämförelse, men titta innan du går vidare med etiketten. Vid Ruwanwelisaya kan du senare jämföra en annan stupakropp och en betydligt större skala. Skillnaderna blir lättare att minnas om du först har sett dem konkret. Pelarraderna runt Thuparamaya tillför dessutom en rumslig karaktär som inte kan sammanfattas med kupolens profil ensam.
Klostret omkring stupan
I omgivningen finns lämningar av bland annat bildhus och kapitelhus. Det påminner om att ett kloster behövde utrymmen för olika uppgifter: religiösa bilder, samlingar och organisation av munkgemenskapen. Välj gärna en identifierad byggnadsrest att få förklarad. Var låg ingången och hur avgränsades rummet? När du fått en tydlig plan framför dig kan även låga murar börja ge ett begripligt sammanhang.
Se sedan hur byggnaden förhåller sig till huvudmonumentet. Ett kloster var en fungerande miljö genom vardag och högtid, och dagens rester bevarar bara delar av den helheten. Låt skyltar och kunniga förklaringar hjälpa dig där en funktion är osäker. Det är bättre att förstå en liten byggnad ordentligt än att ge alla pelare och murar samma allmänna betydelse. På så sätt får stupans omgivning ett eget innehåll i stället för att bli en tom bakgrund.
Vad fältarbetet 2025 undersökte
CCF genomförde en utgrävning vid Monument 46 i Thuparama-området mellan den 28 april och den 17 juni 2025. Föregående års provschakt låg till grund för arbetet. Syftet var att identifiera och bevara arkitekturen i denna bestämda lämning. Det gällde ett eget monument i klosterlandskapet och ska skiljas från stupans slutna relikkammare.
Rapporten placerar byggnaden i förhållande till Thuparamas bildhus, den gamla dammen Kakhudhavapiya, Ruwanwelisaya och ett annat numrerat monument. En sådan beskrivning visar hur forskningen arbetar med byggnaders relationer. När meddelandet skrevs pågick efterarbete och analys. Det är en uppgift om det dåvarande arbetsskedet. Den ger inget löfte om att fynden nu visas eller att du kommer att få gå in i det undersökta området under ditt besök.
Ruwanwelisaya – vit stupa och levande pilgrimsplats ↗.
Små fynd gör det stora landskapet konkret
I utgrävningen kom fragment av målade takpannor, lerkärl i olika former, glasarmband och järnspikar fram. Listan ger flera möjliga ingångar till platsen. Takmaterial och spikar kan belysa hur en byggnad varit uppförd. Keramik och glas kan öppna frågor om användning och om människor i miljön. Ingen av föremålstyperna avgör ensam allt om byggnadens funktion.
Det är sammanhanget som gör ett fragment till en historisk källa. Lager, läge och jämförelser behöver undersökas innan en säker förklaring kan ges. Ha det i tankarna när du ser låga murar och öppna ytor runt Thuparamaya. Ett till synes enkelt område kan rymma många frågor under marken. De nya fynden behöver inte vara tillgängliga i en monter för att ge besöket perspektiv: klosterlandskapet är fortfarande föremål för kunskap som växer och prövas.
Ett koncentrerat besök vid pelarcirkeln
Se först stupan tillsammans med pelarna, välj sedan en detalj vid trappa eller plattform och avsluta gärna med en förklarad klosterrest. Bekräfta dagens tillträde och eventuella avspärrningar på plats. Historiska myndighetssidor dokumenterar monumentet, men fungerar inte som daglig driftinformation. Fråga särskilt om trappor och underlag om någon i sällskapet behöver anpassad tillgång till en viss del.
Följ anvisningarna vid den levande helgedomen och kontrollera fotograferingsregler där det behövs. Ruwanwelisaya kan ge en större skala att jämföra med, men låt Thuparamaya vara ett eget arkitekturmöte först. Kombinationen av en bevarad stupa, stenpelare som antyder ett försvunnet rum och omgivande klosterlämningar räcker långt. Den gör platsen till både ett tidigt religiöst minne och ett landskap med synliga förändringar och fortsatt arkeologisk forskning.
Källor och vidare läsning
Källunderlag kontrollerat den 23 oktober 2026. Öppettider, trafik, priser och regler kan ändras; kontrollera tidskritiska uppgifter direkt hos myndigheten eller operatören.
- Sri Lanka Tourism – Thuparamaya
- Central Cultural Fund – Own 2025 excavation at Thuparama Monument 46
- Educational Publications Department – Grade 6 history, Thuparamaya and Vasabha
- Canadian Centre for Architecture – Original Lawton photograph of Thuparama, 1860–1872
- Central Cultural Fund – Living Anuradhapura heritage
.jpg){kind=link}
